Kulturens røde fane

Går det att vara kulturutövare i Sverige och samtidigt ifrågasätta vänstern? Kan man känna empati utan att rösta rött? Spørsmålene forfatter Bengt Ohlsson stilte i et innlegg i Dagens Nyheter har skapt debatt. I et nytt innlegg oppsummerer han det han mener er kultur-venstres intoleranse.

Publisert: 3. februar 2012

«Går det att vara kulturutövare i Sverige och samtidigt ifrågasätta vänstern? Kan man känna empati utan att rösta rött?» Spørsmålene forfatter Bengt Ohlsson stilte i et innlegg i Dagens Nyheter har skapt debatt i Sverige. I et nytt innlegg oppsummerer han det han mener er kultur-venstres intoleranse:

«I min artikel var jag och ryckte i vänsterns allra käraste snuttefilt: övertygelsen om att man står på den lilla människans sida mot övermakten. Att man befinner sig i ett hopplöst underläge.

Jag var oförskämd nog att påpeka att det finns sammanhang där vänstern har makten, tolkningsföreträdet och problemformuleringsprivilegiet, och att alla som har en avvikande åsikt fryses ut, tigs ihjäl eller rullas i tjära och fjädrar.

Sånt här tycker man förstås inte om att höra. I synnerhet inte om man ägnar sina arbetsdagar åt att i blommiga ordalag hylla åsiktsfrihet, öppenhet och tolerans.»